Lantliv=inte så lätt om man är lat!
Det här lantlivet kräver sin kvinna ska jag säga - speciellt om hon intar "jag-kan-självattityden".
Idag blev det ruggigt inne också, när snön yr utanför fönstret. Men så har jag min räddare i nöden - braskaminen. Har eldat några gånger i den utan att behöva ta bort askan och sotet på glaset. Eller rättare sagt, jag har förträngt det eftersom jag säkert skulle bli hur sotig som helst och så är jag lite lat också. Nu insåg jag att idag måste det göras (om jag ska elda) och efter att jag rensat bort askan och putsat glaset, var jag sotig långt uppöver armarna och på kläderna trots att jag var väldigt försiktig. För sent kom jag på att Kurt hade ju sina svarta handskar på kaminsotdammsugaren! Varför är det så långt till Göteborg när man behöver någon som kan det här på sina fem fingrar?? Nåväl det blev inte värre. Det fanns ingen ved heller. Tog en plastpåse och sparken, som jag tack och lov inte hade ställt in än, och gick för första gången på många år till vebon. Känner ångest inför att gå dit - det kan ju finnas någon storråtta där! Men där fanns i stället hur mycket ved som helst! Och det blev jag glad över - då behöver jag inte vara orolig inför nästa vinter - om det nu blir någon sommar där emellan. Ja, vilka bestyr man skaffar sig för att få förmånen att bo på landet och ha lite gó värme.
Mysigt trots allt!
