Ibland ser jag över och ibland ser jag under

Ibland har jag "överseende" - ser tydligt och klart allt jäkla damm, kaffesump och olika slags fläckar t ex. Det är nackdelen med glasögon. Ibland ser jag sämre - fast det är samma ögon - när jag ska trä tråden i synålen t ex. Det slutar med att jag får be Kåre om hjälp, som skrattar och säger att han är ju så darrhänt, men fixar det ändå. Livet är lite orättvist kan jag säga.
Nu ska jag lägga upp ett par jeans.

Lille Kurre

Jag vill inte bli surare än jag redan är - förstår du?

Lilla A-B

Eftersom du inte ville ha citronen så
var jag ju tvungen å kasta den,, hahahaha.

Så stod den äntligen.....

... där, vår nya bil. Det blev en Citroen Xantia, årsmodell -99 som gått 27000 mil!! Kåre har haft lite bry om vilket bilmärke han skulle välja, som kan dra husvagnen o som han får dra med sitt B-körkort. Inte många bilar som klarar det och som dessutom inte är dyra som sjutton. Skönt, nu stod en nylagad bil utanför och jag kan nu berätta vad det var som gjort den så "seg o dragovänlig". Ett oljeläckage från turbon in i en slang var orsaken. Att byta turbon kostar skjortan men verkstan sa att vi nog kunde köra 15000 mil till innan den behövde bytas. Och det känns ju bra om det nu håller? Vi har redan lagt ner en massa pengar. Igår klarade bilen att åka uppför Lillängebacken på 5:ans växel och 110 knyck. Har varit 3:ans växel o 70 den sista tiden. Ni kan tro en som var mallig.

Jag vet inte om alla upptäckt att man kan gå in och läsa om det som händer i och omkring Tallhyddan via Bringåsbloggen. Roland skriver om Rasmus som spelar med i TV-pucken bland annat. Mia och han är ju på plats i Linköping de här dagarna för att heja på Örebro-laget.

Berith har varit här och plockat mera vinbär till saft. Det blev ganska många liter.

I tisdagskväll lyssnade jag som vanligt på Karlavagnen. Ordet var fritt och en man
som heter Gösta och bor i Svenstavik ringde in bl a. Han fick diagnosen prostatacancer i jan-09 och i febr fick han besked om att den hade spridit sig till skelettet också och det finns inget att göra. Jag blev helt tagen av hans berättelse och är det så att man någon dag känner sig lite klen o missmodig, gå in på "Göstas dagbok" på nätet för att få lite styrka, hopp och mod. För trots att han har mycket o svår värk kan han förmedla sina kloka tankar på ett fantastiskt sätt.

Så till Doris som gillar att vara på sophögen där Gunnar o Kurt eldar skräp. Hon bara försvinner och är borta jättelänge. Till slut måste jag ut och leta henne eftersom hon inte kommer på min inkallning. "Men var tusan hade hon tagit vägen"?
Såg ingen Doris vid sophögen. Efter enträget ropande fick jag se henne. Under en hög med bräder som bildat en liten öppning där hon kunde krypa in, satt hon och var nästan kolsvart i sin vita päls. Smälte bra in bland kolet o brandresterna. Och hon hade hittat något intressant - några citronskivor - som hon hade i munnen. Jag kunde inte annat än skratta. Hon såg ganska söt ut där hon satt. Önskar att jag haft en kamera då.
Nu är hon nyduschad och fin. Kurt har lagt bräder för öppningen och spillt lite ättika där också. Doris har inte varit där något mera.
Om någon undrar över citronskivorna - de låg i en skräppåse som Kurt kastade och eldade upp efter han varit på Bygdegården och städat. Vet inte om han trodde att citronen skulle brinna upp kanske?
Nej, nu ska jag brygga mig en kopp kaffe och sen ska Doris o jag gå på en promenad.