Tack för uppvaktningen!
Som en del kanske har förstått så har jag varit från hemmet en tid. Jag har påbörjat Svenska kyrkans grundkurs i Mellansel utanför Önsköldsvik. Det är intervallstudier och jag har nu varit där 12 dagar av totalt 60. Det är märkligt att tiden upplevs olika lång utifrån vad som händer. De första 3-4 dagarna var hur långa som helst med nya intryck hela tiden. Sen gick det bättre när vi fick fara på små utflykter. Det är jättekul att komma i en lärande position vid fyllda 51 år och kan rekomenderas till andra. Vi var 20 st från 19 - 53 år (jag var näst äldst). Jag bodde på folkhögskolan med helpension och hade bara ansvar för mig själv, toppen! Det är en trevlig grupp med många kloka tankar så jag ser fram emot fortsättningen. En omgång till i höst och fyra på våren.
Jag tackar för all blogguppvaktning och annan uppvaktning som jag fått med anledning av min födelsedag! Det går tyvärr inte att läsa bloggen på Mellansel, den sidan var spärrad.
Min kära make har nog rätt i att avståndet gjorde att vi två uppmärksammade vår bröllopsdag. Den kommer ju i slutet av en intensiv firningsperiod och brukar passera i tysthet.
Jag kom hem i fredags och då åkte vi genast till Alanäs där jag också blev uppvaktad och vi blev omhändertagna med helpension. Jag känner mig utvilad och nedvarvad men i morgon börjar vardagen och hösten. Hoppas jag kan behålla den här känslan ett tag i alla fall.
Jag måste berömma min käre make så här offentligt. I går skulle min mamma flytta hem sin gamla lekstuga från Svaningen som hon fick när hon var liten. Hur ska det gå till, tänkte jag? Man får väl ta i och lyfta, tänkte jag. När vi kom dit så var lekstugan fastvuxen i marken med murket golv och sågspånsfyllda väggar. Stugan vägde väl två ton. Det här går inte insåg jag genast. Men Gunnar tog spettet och baxa och palla och fixa med plankor, stenar och rör. Dessutom var han lugn och pedagogisk och fick alla att hjälpa till på rätt sätt så till slut stod stugan på släpvagnen och den kunde köras till Alanäs. Nu står den upphöjd där som ett älgpass för att torka så det går att byta ut det murkna träet. Det krävdes teknik, pedagogik, styrka och uthållighet för att klara det här och så säger han att: Sånt här gör jag varje dag! Jag är impad! Själv stod jag vid sidan om och tog kort och skrek åt föräldrarna att flytta på sig när huset svajjade. Tur att ingen fick det i huvudet eller krossade en hand eller så.
Nu är det skönt att vara hemma i sitt eget hem. Ska nog ta och gå på en shoppingtur till Tallstugan nu!
