Nu kommer världens sötaste brudtärna. Här är hon o kusin Ante på båten över till Capella Ecumenica på den lilla ön.

Båtresan tog 45 min och Charlie skulle självklart sitta med Ante o Alice.

Klänningen hon har på sig hade jag 1952 när min morbror gifte sig. Då var

jag 4 år och mamma Karin sydde den och broderade blommor på den

Tänk att den fortfarande håller.

Vi åker uppåt nästa helg och blir nog ngn vecka i Jämtland.

Vem vill ha besök?

puss o kram

En kyrkvärds vedermödor och lite annat också.

Eftersom Benke verkligen saknar mina inlägg så får jag ta tag i det med en gång.

Först av allt blir jag så glad över alla fina foton på Harry, Charlie o Lovis, Therese o Tuva, Sebastian o Ester (Emma´s små älsklingar). Vilka små/stora underverk! Som kommer ut ur mammas mage fix o färdig. Och man kan knappt titta sig mätt på dem.

Nu till vedermödorna! Synonymer till vedermöda är: stor möda, besvär, obehag, svårighet,strapats, pärs, påfrestning, lidande o prövning så det stämmer bra på det jag ska berätta om. I söndags var det min tur att vara kyrkvärd i gamla kyrkan. Den sista högmässan där denna sommar. Alla vet ju om att kyrkan är sen 1100-talet o väldigt liten. Kyrkvärden sitter längst fram till höger (med ryggen mot församlingen)och har predikstolen (sitter lågt)alldeles ovanför huvudet. Behöver jag tala om att jag naturligtvis slog i huvudet! Inte så mycket förstås men det är väl typiskt att det drabbar mig. När jag skulle hämta kollekthåven i sakristian fick jag inte upp den låsta, stängda dörren. Den måste vara stängd för det drar så kallt.
Det gamla rostiga, knirkande låset gick inte att öppna. Jag vred hit o dit flera gånger men inget hände. Ni kan ju förstå att det blev långa sekunder. Tur också att det var under psalmsången så det hördes kanske inte så väl. Nyckeln ska vridas om till vänster o till slut lyckades jag ta mig in. Vad skulle jag gjort annars? Prästen hade sin keps liggandes på ett säte så jag kanske hade kunnat använda den som håv. Visst kan man väl kalla detta vedermödor o som sagt typiskt mig?

Harry Sommarlund.

Hej alla, tänkte jag skulle lägga upp en bild så man ser hur den lille karln ser ut också. Vi är hemma alla tre, alla tre mår bra, dock lever man ju fortfarande i en liten bubbla. Har svårt att fatta att det är på riktigt än, men det lär man ju bli varse. Känns underbart efter så lång väntan att han äntligen är här nu.

Kramar Oskar, Kristina och Harry.

När farmor träffade lille Harry första gången o han provade mössan jag stickat. Visst är han helt ljuvlig.

Vi kommer snart till Jämtland.

kram