Måste haka på

Kjellåkes inlägg om sitt dragspel. Samtidigt - det var julklappar av mamma o pappa - fick jag en gitarr. Kan inte beskriva den så ingående som Kjellåke. Den var blank o fin men eftersom strängarna var nya fick jag i början ont i fingertopparna och mina korta fingrar räckte knappt till att ta ett accord. Så skulle jag gå en gitarrkurs som gick inne i stan en kväll i veckan men alla förstår ju att det var knökigt för mig att åka in. Mamma skjutsade mig någon gång när hon hade tid men jag tyckte inte att det var speciellt roligt att spela heller. Därför slutade jag ganska snart. Jag ville spela hammondorgel o det skulle jag också kunna göra på gehör. Skulle bara sätta mig ner o trycka på tangenterna så skulle den ena låten efter den andra växa fram!! En häftig boggie woggie kanske. Gud så roligt o enkelt det hade varit. Nu är det tråkigt nog inte så lätt. Jag blev heller ingen bra gitarrspelare. Och jag förstår om speciellt mamma tyckte det var tråkigt att vi inte lärde oss spela - det var hennes högsta önskan att vi skulle bli duktiga musikanter.

Berätta mer

Helt otroligt KÅ berätta mer!!!!!!!!!

Boktips

Hej alla! Man blir ju lite nostalgisk när man ser alla gamla kort och minnesberättelser på bloggen. Även de nya bilderna från kusinträffen skapar minnen från förr och jag håller med Gunnar och undrar var alla andra bilderna är.

En annan nostalgitripp som jag har fått i veckan är när jag läst Torgny Lindgrens nya bok "Norrlands Akvavit". Där beskriver han hur huvudpersonen, gamle predikanten Olof Helmersson, köper sig ett dragspel för att förstärka sin roll som missonär i det inre av Västerbotten. Då kom jag att tänka på när jag fick mitt nya dragspel och skulle lära mig spela av Märtas (lärarinnan) gubbe och slet med att frakta dragspelet till skolan på sparken ett par gånger i veckan på kvällarna. Men vad stolt jag var över dragspelet som låg i en grå väska av pegamoid med dubbla förkromade lås. Bälgen var av kalvskinn och spelet var gråblått, det var 5-radigt, hade kromatisk diskantskala genom 5 oktaver och etthundratjugo bastangenter med fyrstämmiga dur och moll och dominantsextim och förminskade septimacord, givetvis var det liktonigt och man kunde alltså dra bälgen ut eller in som man behagade. Spelet var rikt ornamenterat med lister av silver och inläggningar av pärlemo. Det var ett HAGSTRÖMS så klart, samma märke som Calle Jularbo och Olle Johnny spelade på.
Men tyvärr blev man ju inte någon ny Jularbo, den enda låt jag lärde mig var Nybörjarvalsen men jag skyller på läraren, jag ville ju inte spela efter noter utan lära mig spela på gehör!! En vacker dag ska jag kunna spela Hästtrav som Fantastiska Jönsson. God fortsättning! Kjellåke

Gunnar

lägg in mer gamla foton de e så kul att minnas de lilla jag minns :o) Kåre håll dej frisk vi vill inte ha lugn å ro !

Rosor

Nej mina rosor har inte vissnat. Idag vill jag ge Emma min bukett
med rosor. När vi andra slappar och slöar och inte behöver tänka på så mycket, måste hon plugga och plugga till tentor hon snart ska ha. Du gör det bra Emma och du kommer att belönas i framtiden! Och så är det bara ett år kvar i st för tre. Två år har gått jättefort känns det som. Och i morgon kommer bror Anders till Norrköping igen.
Kramar från á faster

PS Mattis är väldigt lik sin morfar eller hur? Jättefint kort på er två.

Frösön

Här har vi gjort årets goda gärning,dansat ut julen,så nu ere bara att längta till mars april.Dagens anekdot från Lotta var ju riktigt trevlig (trodde inte det fanns buttra brevbärare),sen att du Lotta har mage att sätta spänningen på topp med en cliffhanger som man ska gå å vänta på i flera dar gör inte saken sämre.Bra att vi fick veta att det var nåt positivt:o)I övrigt vill jag visa en oslagbar kombination!

Fy sjutton idag

är det en "rugguggledag". Blåsten viner runt knutarna och snön lägger sig i drivor både på och runt Berget. Vad kan jag då finna för positivt med det? Jo jag är inomhus och myser med gott samvete. Har tänt ljus lite överallt, bakat en sockerkaka, bäddat rent i sängarna, löst lite sudoku och melodikrysset (som jag tyckte var lite svårt idag). Kåre, tror att han håller på att bli förkyld och då är det väldigt lugnt o fridfullt!
Så måste jag få berätta en liten solskenshistoria. Förra veckan då vi var hos Sigbritt o Sven-Olov (Ingegerds föräldrar) så pratade vi naturligtvis om Posten. Sven-Olov berömde bl a brevbäraren som gick där på Gröngatan. Jag visste inte vem det var men när jag kom till jobbet nästa dag, passade jag på att fråga ett gäng brevbärare. Det är Håkan som har den rutten men han har gått hem för dagen. De undrade naturligtvis varför jag ville prata med honom. "Jag ska ge den brevbäraren beröm från en kund o att det kanske var någon av er". " Jag brukar aldrig få beröm" muttrade en av de andra brevbärarna som är lite butter av sig. De har det tungt vissa dagar när det är mycket reklam, dåligt väder m m. Nåväl när jag senare hade lunch passade jag på att läsa ÖP o bl a vem som fått dagens ros. Vem hade inte fått en ros om inte den buttre brevbäraren! Varken han eller någon annan på jobbet hade sett det innan, så jag klippte ur rosen och lade den på hans bord. Och gissa vem som sken som en sol dagen därpå?
Ja det är allt för nu. Om några dagar ska jag berätta något annat roligt och spännande för er -men det är då det.

Kussiner ?

nyår på berget

Gunnar

De däär mu Picasa gick jug bra de,nu ere barra å läsa sej mer. :o)

Mattis Fridell

De påstår att vi e lika.Ere nån som har nån åsikt