Hälsningar från familjen Lind/olsson

"Hej alla och tack så mycket för alla fina gratulationer! Nu har vi
äntligen kommit hem från Sös och det är väldigt skönt. Charlie mår
prima och Karin är på bättringsvägen, och jag har blivit riktigt bra
på att byta blöjor. Skönt att se att hon är lik mig också (man kan ju
aldrig veta efter ett år i Italien...)
Och Berith jag har ju faktiskt trott på dig hela tiden, däremot
kanske Karin var lite tveksam ibland. Har ju vetat att det varit
lilla Charlie sen kusinträffen!

Och en denimkjol är på väg...

Kram från Anton, Karin och Charlie"

Hälsningar från ett blåsigt Vestby

Januari månad slutar blåsigt och vått.

Åh vilka underbara kunder

Idag blev jag faktiskt ovän med en kund och det är väl mera konstigt att det inte har hänt så ofta. Vi får ju inte bli irriterade på och snäsa av våra kunder. Jag gjorde det i allafall och det skulle inte förvåna mig om det står på första sidan i ÖP i morgon av kundens reaktion att döma. Här kommer händelseförloppet: Kl var ca 2 min över 18.00. Stängningstiden är 18.00. Till saken hör att jag måste gå ut i kundavdelningen och låsa en av ytterdörrarna. Det är bara jag kvar på hela kontoret. Samtidigt väntar jag på värdepost som ska komma från några av våra partners. Jag ska registrera dessa rek- o expressbrev innan de skickas vidare till Sundsvall i en säck som jag gör iordning och plomberar. Och chauffören som kör till Sundsvall stog vid en annan dörr i brevbäringen och ringde på klockan där. Det är låsta dörrar emellan så det tar lite tid att springa och öppna o stänga. Och värdet var ju inte klart eftersom chauffören som hämtar upp inte hade kommit. Det är nog den stressigaste tiden på dan, all annan post ska ju också sorteras och skickas iväg.
Eftersom kl var över 18.00 låses dörren (automatiskt) ut mot gatan där kunderna kommer. Jag måste stå vid dörren och passa chauffören så han kommer in. Och mitt i allt detta så slinker en dam in i kundlokalen. Jag tänkte att hon ska säkert hämta sin post i boxen eller köpa ett litet frimärke och det kunde hon väl få göra. Nu var det inte så enkelt utan det var ett ärende som skulle ta längre tid. Hon ville att jag skulle ringa till posten i Färjestaden och be dem skicka hennes där lagrade post hit till Östersund. Hon måste absolut ha sin post hit till i morgon och hon skulle också göra en ny eftersändning. Jag sa att det inte fanns några brevbärare kvar på kontoret vid den här tiden på dan. Hon kunde själv ringa till Färjestaden i morgon när brevbäraren var där tyckte jag och då kunde hon också ringa Svensk Adressändring och beställa ny eftersändning. Hon hade så bråttom och det sa jag att det hade jag också och att jag egentligen hade stängt för dagen. Hon tyckte jag fick skylla mig själv eftersom jag släppte in henne. Den ena ordväxlingen gav den andra och det slutade med att hon fick låna tel o ringa till Färjestaden eftersom hon kände dem som jobbade där. Efter många om och men - det är inte enkelt att ringa inom posten och försöka få hjälp - man blir ofta vidarekopplad, fick hon tag i en kollega. Och då kunde hon passa på att berätta vilken otrevlig människa som stod i kassan här på posten. Jag vägrade ju hjälpa henne m m.
Ja, ja det var det hela. Nu har jag skrivit av mig min ilska och får väl stå till svars inför chefen i morgon. Jag kanske blir uppsagd innan den 1 juli - vem bryr sig egentligen??!!
God natt!

Åh vilken underbar morgon...

... åh vilken underbar dag! Ja så är det. Solen lyser med sin fulla närvaro och det glittrar i snön.
Ca 5 gr kallt. Och idag ska jag jobba. Tar bussen kl 11.15.
Igår kväll var jag o Ingegerd till sockenstugan på meditationsmässa. Det var lugnt o stilla med rofylld musik i bakgrunden. Så fick vi fika med hembakat bröd. Vi kände oss väldigt avslappnade när vi åkte hem.
Konstigt - det är samma människor som är med vare sig det är högmässa, skyttefest, smyckesparty, klädförsäljning osv.
Visst är det väl fantastiskt det här med datan och att man kan blogga och berätta om sina vardagsbestyr t ex! Hur man mår, vilken mat man har ätit osv. Lätt att nå omvärlden. Och skicka bilder, om man nu har en digitalkamera. Tycker det är hur roligt som helst med de gamla fotografierna som Gunnar scannat in. Rätt vad det är så finns morbror Gunnar, morbror John, Anna-Lisa (morbror Gunnars fru), ajjan o ahkkan m fl, vi själva i yngre dagar, där på skärmen. Helt otroligt och vi får ha våra minnen!
Kommer ihåg när datan gjorde sitt intrång på jobbet. Jag var så förbannad för hur skulle jag kunna lära mig den. Det fungerade utmärkt med penna och papper. Den stod där bara plötsligt en dag när jag kom. Och det tog minst en vecka innan jag började undra över hur jag skulle använda den. Det fanns nämligen ingen manual att uppbringa! Arbetskamraterna tyckte att det var roligt och någon föreslog att jag skulle skriva en artikel i vår personaltidning om hur jag upplevde det här med den nya tekniken. Insåg senare när jag blivit vän med datan att det var ett utmärkt hjälpmedel.
Nej nu måste jag skynda mig, plikten kallar än en gång