Tanzania del 2
Efter Zanzibar åkte Thomas och Sebastian hem. Då hade vi varit på semester i 15 dagar. Jag mötte upp 15 andra studenter och 3 lärare på flygplatsen i Dar. Därifrån åkte vi direkt tillbaka till Mikumi. Vi hade 7 fantastiska dagar i fält i nationalparken. Det var en hel del övningar (som att mäta populations tätheter och artdiversitet) men även en hel del tid för gamedrives.
Vi såg lejon mest varje dag! Här tvättar en hona sin väninna.Sedan hade vi 7 dagar i Udzungua nationalpark. Det var en fantastisk plats! Ett berg täckt av regnskog avskiljt från andra berg av ett hav av savann. Berget har varit för otillgängligt och dalen under så bördig att människor mer eller mindre har låtit berget vara. Det är en av världens mest artrika och outforskade platser.
Vi hade några tuffa klättringar upp på berget och svettning har fått helt nya proportioner för mig, men det var väl värt besväret. Inte nog med att det var fantastiskt att få komma upp i skogen, det fanns också gott om vattenfall med pooler under som vi badade i!
I Udzungua fick vi undervisning av forskare på plats samt parkpersonal som berättade om konflikterna mellan djur och människor. Varg-konflikten fick helt nya proportioner jämfört med de stora problem folk i Tanzania har med djur där. Bara lejon döda 60 personer om året -tänk om våra vargar hade gjort det! Sedan så är det ju elefanter, bufflar, krokodiler och flodhästar som dödar flera hundra till. Men det största problemet är kanske ändå att elefanterna förstör folks odlingar. På 5 minuter kan en elefant ödelägga det som tagit månader av omsorg för att skapa. Och ofta innebär det svält för den familjen som drabbas. Elefanterna å andra sidan kan inte längre ta sig fram på sina gamla vägar mellan olika områden eftersom människor bosätter sig överallt. Det är en ständigt pågående konflikt; vi hörde skottlossning en natt i Udzungua vilket antagligen var skrämselskott för elefanter. Tjuvjakt är också ett jätteproblem och det är ett dagligt krig mellan tjuvjägare och parkvakter. Jag förstår verkligen vilken desperat situation folk har som tvingas till detta, många i Tanzania har det verkligen eländigt!
I Udzungua fick vi undervisning av forskare på plats samt parkpersonal som berättade om konflikterna mellan djur och människor. Varg-konflikten fick helt nya proportioner jämfört med de stora problem folk i Tanzania har med djur där. Bara lejon döda 60 personer om året -tänk om våra vargar hade gjort det! Sedan så är det ju elefanter, bufflar, krokodiler och flodhästar som dödar flera hundra till. Men det största problemet är kanske ändå att elefanterna förstör folks odlingar. På 5 minuter kan en elefant ödelägga det som tagit månader av omsorg för att skapa. Och ofta innebär det svält för den familjen som drabbas. Elefanterna å andra sidan kan inte längre ta sig fram på sina gamla vägar mellan olika områden eftersom människor bosätter sig överallt. Det är en ständigt pågående konflikt; vi hörde skottlossning en natt i Udzungua vilket antagligen var skrämselskott för elefanter. Tjuvjakt är också ett jätteproblem och det är ett dagligt krig mellan tjuvjägare och parkvakter. Jag förstår verkligen vilken desperat situation folk har som tvingas till detta, många i Tanzania har det verkligen eländigt! På tisdag natt fick jag feber, utan AC badade jag i svett till förmiddagen. Sedan blev jag bra och hade inga andra symptom. På fredag kväll kom febern igen ca 72 timmar efter första febernatten. Då satt jag på flygplatsen i Dar och väntade på mitt försenade flyg hem och insåg att jag fått malaria. Resan hem blev en mardröm med hög feber samtidigt som jag skulle försöka rodda byten och ombokningar pga förseningen... 3 timmar efter beräknat landade jag inte i Oslo som jag bokat utan i Göteborg. Då kraschade magen lagomt när jag stod och väntade på väskan som såklart inte kommit fram rätt. Efter toabesök och bagage-anmälan stapplade jag ut och möttes av Thomas och Sebastian. Vi åkte direkt till en vän (som var med på resan) som jag visste hade malariamedicin hemma (hennes pojkvän har haft malaria). När jag försökte betala för den sa han bara "jag tar inte emot pengar av döende människor". Sedan sov jag de 2 timmarna hem, varpå jag genast gick och lade mig och sov ytterligare 13 timmar. Under veckan har jag hämtat mig undan för undan. Jag är fortfarande lite trött men annars är jag så gott som återställd. Nu hoppas jag och håller tummarna för att jag ska slippa återfall, malaria är ju kroniskt och ligger latent i levern. Jag har iallafall funnit att 72 timmars malarian är den minst farliga typen, det är inte den man dör av så det är ju en tröst.
Det var kort om mina öden och äventyr i Tanzania!
