... med grillad karré, klyftpotatis, jättegod sås och till mig som har svårt att tugga just nu, blev det lax och pressad potatis. Jättegott var det - och det är något visst med lusthuset! Det är så mysigt och det gör inget att det är kallt ute, för där inne blir det alltid varmt och skönt och man har känslan att "sitta ute" i alla fall. Och hur många människor har inte suttit där och ätit middag? Pappa sa igår att vi skulle äta surströmming där någon dag och det är klart att vi ska göra det. Mina härliga ungdomskompisar har också festat många gånger i lusthuset. När vi diskuterat var vi skulle ha våra middagar någonstans, har de flesta sagt "kan vi inte hålla till i lusthuset hos pappa din"? Naturligtvis fick vi det - pappa blev bara glad över att vi ville vara där. Och han städade och fixade innan.
För att inte tala om när det varit födelsedagsfester här och våra kompisar Sven, Maj, Gudrun och Härje varit med och bidragit med musik och annan underhållning. De är bara så himla bra och det har varit många glada skratt som hörts över hela Berget och byn vill jag påstå.
Och den sommaren, när jag fyllde 50 år och blev totalt överraskad med världens kalas som mina syskon o kompisar ordnat på Bygdegården, fortsatte vi firandet i lusthuset och det gjorde vi hela veckan efteråt också. En överraskning jag aldrig glömmer! Ja, vilken tur att lusthuset finns!
Annars kan jag berätta att Berget reser sig snyggt och välstädat i vårsolen. Gunnar o Kåre jobbade hela pingstafton med att räfsa och plocka undan det som hör vintern till. Ingegärd och jag satt i solen och hejade på. Lisa var i stan och shoppade lite kläder som hon behöver inför Italien-resan.
Nu till Emma. Grattis till jobbet! Även om det inte är roligt att jobba på sommarlovet är det ju skönt att tjäna lite extra - vi behöver trots allt pengar för att leva. Så får du bo hos Anna och hennes familj och det är mycket värt.
Till Sara. Tack för alla dina fina naturbilder från västkusten! Förstår att du trivs i den miljön. Det är nästan lika vackert som fjällen är för mig.
Och sist men inte minst till dig Benke. Du måste nog berätta lite mera om vad du tänker för att vi ska förstå! Men så där utan att riktigt veta vad du menar - kan jag "trösta" dig med att de flesta har samma känsla någon gång i livet. Mer eller mindre förstås. Men det finns inget "nattsvart" som inte kan bli ljusare. Det är "bara" en lång, jobbig väg dit men desto skönare när du nått uppförsbacken. Kramar till dig!
Ha en bra pingstdag alla!