läget i Turkiet

Hallå! Nu har jag varit här i tre dagar och kan bekräfta att det är helt okej. Lagom varmt i luften och i vattnet. Idag lånade vi grannhotellets pool för avsvalkning. Det är skönt att ha alternativ till saltvattnet.

Än så länge verkar solskyddet fungera som annonserat och hyn börjar få en något brunare nyans.

Igår åt jag en av de godaste måltiderna jag någonsin ätit. Det var en av restarungerna vid hamnen som hade Kalifornisk stek som specialitet. En 200g nött med två såser. Förmodligen går vi dit och äter samma igen, fast inte idag.

Nu när AC är på och balkongdörren stängd så hörs inte böneropen lika mycket på morgonen men av och till under dagen får man höra någon slags sång från spräckliga högtalare.

Såg inte Holland - Brasilien matchen men det hördes ner från gatan att det gick bra för Nederländerna, de utgör en stor del av turistskaran fast Skandinaver är i majoritet. De flesta servitörer (har inte sett en servitris) har ett antal ord dom kan på svenska.

Nu har solen gått ner (kl7 lokaltid) och ska vi snart ut på stan för att äta mat och kanske se på fotboll, vi har frågat efter en karaoke-bar får se om vi hittar dit idag eller senare.

Småtterier sett från min snäva horisont!

Jag menar att jag inte har något speciellt stort o viktigt att blogga om men det är länge sen jag skrev överhuvudtaget. Har precis suttit ute i min lilla Pim-Pimstol o druckit morgonkaffe. Lilla Doris har legat bredvid. Plötsligt kom jag att tänka på sommarmorgnarna förr då vi ett gäng syskon satt på trappen hos pappa o Gunnar o drack morgonkaffe. Länge sen nu, men det var mysigt.

En ljuvlig doft av syrener sprider sig både ute o inne. Har 3 stänglar av vallmo - varav en blommar - runt knuten och på åkern intill alldeles gult o blått av smörblommor o midsommarblomster. Och igår tog jag in en bukett lupiner. Tänk om den här tiden kunde få räcka lite längre. Nu först har sommaren kommit hit vad gäller blommorna o vädret. Har varit otroligt less på kallblåst, åska o allt regnande. Speciellt åskan tar mycket kraft eftersom jag är så rädd. Nog om det, idag är en annan dag med strålande sol, varmt, inte ett moln o kavlugnt.
Känns lite tomt här hemma nu när Gunnar o Ingegärds barn är utflugna, Lisa tillfälligt förstås. Tänk vad åren går o går.

Inga större incidenter på vår semestertripp i år. Enda gången jag höll på att krevera av ilska, var när Kåre gärna ville visa mig en liten gruva han jobbat i. Jag tyckte inte alls att den var något att se, speciellt som vägen blev smalare o smalare o han inte alls tänkte vända - vi hade ju husvagnen med. Till slut skrek jag - "Kåre, för h-ete vänd nu!". Vi träffade senare på en man vid vägen o Kåre frågade lite om gruvan som visade sig vara nedlagd för många år sen! Kåre, bättre lycka nästa gång!

Tänker också på det här med olika rädslor - man klarar av att göra det man är rädd för när det verkligen gäller. Ta det här med min åskskräck t ex. När åskvädret är nära vill jag sätta mig i bilen o köra iväg långt bort från blixtar o dunder (men jag vill helst vara ensam i bilen oxå). Ett sånt tillfälle var det häromkvällen - jag kom på att jag aldrig kört vår nya bil med automatväxel och då säger jag till Kåre "Nu vill jag ut o övningsköra"! Jag har kategoriskt sagt nej när han föreslagit det tidigare. Men nu var jag rädd o vi for iväg med mig sittandes vid ratten. Och det var ju jätteenkelt att köra. Gissa om jag blev glad. "Nu kan du ta bilen när du ska till kyrkan" kommenterade Kåre.

Ett annat tillfälle då jag också var tvungen att övervinna min rädsla var häromdagen när det regnade o åskade på fm. Det var bara jag hemma på gården och jag visste att Doris var ensam hemma. "Tänk om hon också är rädd"! Fick på mig stövlarna o sprang med världens fart över till henne. Trots hällregn o blixtar. Nu låg hon helt lugn o oberörd på sängen. Oj, vad skönt o jag stannade hos henne tills åskan gått över. Hon ville definitivt inte gå ut i regnet. Man klarar alltså mer än man tror.

Så är jag så glad över mina röda träskor i lack, utstansade blommor o sidenband. Såg att en annan tjej i byn hade likadana fast vita. Trodde jag skulle vara ensam.
Nu ska jag o Doris gå en promenad. Igår hade jag tappat nyckeln hit - var tvungen vända o leta efter vägen där vi gått. Vart låg den tro - jo precis framför bron! Jag hade alltså gått förgäves men samtidigt fick jag ju extra motion.
"Inget ont som inte har något gott med sig"!

PS Kåre suckade över vad mycket gott andra kan frossa i med tanke på Benkes o Kjellas inlägg. Själva åt vi tunnpannkaka med jordgubbssylt. Men vi får väl ta husvagnen o åka till Mellan Stensjön för att pröva fiskelyckan kanske.