Doris och senapen!

I går kväll när vi skulle krypa till kojs saknade jag att Doris trängdes med mig i sängen. Som den oroliga mamma jag är klev jag upp för att söka efter henne. Hon låg under köksbordet och tittade på något som låg på golvet. Vid närmare undersökning såg jag att det var två paket av finaste 70% chokladen som vi ätit efter middagen. Gunnar hade grillat och gjort foliopaket med grönsaker, mycket gott, som alla på Berget mumsat i sig. Chokladen blev glömd på bordet och Doris hade "hittat" den. En enda ruta av den chokladen är dödlig för en så liten hund och jag visste inte om hon ätit mer än det slickmärke jag såg på den ena chokladkakan.

Jag tog till det knep jag lärt mig när hon var valp och behövde kräkas upp en tablett, jag tryckte i henne senap i stora lass. Efter ca 20 min började hon kräkas, senap och slem. Inga spår av choklad som tur var. Sen fick jag duscha av henne det värsta innan vi la oss. Hon morrade inte en gång under hela denna behandling trots att jag var så "dum" med henne.

Klockan var väl två innan jag somnade så idag har jag mest legat i soffan och läst "Tunna skivor" av Siw Malmkvist och Doris har legat bredvid mig. Tänk att man kan vara så kär i en så liten hund!