Framme

Efter att ha köat genom Oslos rusningstrafik sitter vi och väntar på Terjes kulinariska skapelser i köket.

Tack och lov att Kurt var hemma idag!

Världens åskväder kom hit över Berget för en stund sen. Ni som känner mig vet ju hur rädd jag är för åskan. Jag satt på altanen och Doris låg en bit från mig när det kom ett riktigt starkt muller. Doris reagerade och sprang upp till mig. Jag tänkte att nu blir nog inte värre utan vi gick in i huset. Men efter en stund brakade ovädret lös.
Det började först spöregna och sen kom en ordentlig hagelskur, det blixtrade o dånade. Men då var Doris inte rädd utan somnade på soffan. Och det är när jag sen tyckte att åskan var riktigt nära som jag kom på att Kurt är ju hemma och bilen är olåst. Jag tog med mig Doris och vi hoppade in i bilen där jag känner mig något så när trygg. Där satt vi medan ovädret pågick, Doris somnade där oxå. Ja fy tusan det är inte roligt ska jag säga. Tror att jag ska dö varje gång som åskan går.
Lisa o Gunnar har ju åkt för att hälsa på de sina i Vestby så därför är jag hundvakt några dagar.
Nej, nu ska jag ta mig en macka - känner att jag är hungrig.

Kör försiktigt

Ta det lungt och kör försiktigt ner till oss, pappa och Lisa.

- Välkommna :)

Här är en bild från vår trädgård. Det grönskar härligt.