Än är det inte över

Nu har jag firat i nästan en månad. Idag blev jag uppvaktad igen. Maritha kom och av henne fick jag en fin bukett rosa rosor och en biljett till "Ett himla liv". Det är en musikkonsert som de förståndshandikappade ger. Jag har varit på en av deras övningar och så mycket glädje har jag aldrig sett förut. Ungdomar som har en kamratanda som är så stor. Alla bryr sig om alla med både tilltal och kramar. Alla ger och tar i en enda salig röra, både ros och ris. Man kan ju undra hur "normal" är jag? I alla fall så blev jag avundsjuk på deras glädje och osjälviska sätt att bara vara. Dom sjunger, dansar och spelar luftinstrument med så´n frenesi att man blir mållös. Jag ser verkligen fram emot den 14:e maj, en glädjens kväll och ett himla liv.

Vad jag har det bra!

Har precis suttit i min solstol och druckit kaffe ute på altanen! Och då tänkte jag på att jag har det väldigt bra egentligen. Här kan jag sitta o sola, åka till stan o shoppa, bli bjuden på god lunch, ligga på soffan o lösa sudoku, ja, göra vad jag vill och ändå ha min fulla lön. Det är inte många som har det så! Tack kära Posten för det!
Vidare så har jag en älskad dotter och barnbarn som berikar mitt liv. Och de är glada och tacksamma när jag kommer o hälsar på i Örebro.
Så har jag min lilla gubbe Kåre som gör allt för att jag ska ha det bra. Betyder mycket fast jag kanske inte säger det så ofta. Men han förstår ändå.
Är också glad över att ha mina kära syskon och deras familjer. Att jag får bo här på min hemgård i mysiga Tallstugan. Bara vara när jag vill.
Att pappa är pigg o glad betyder mycket naturligtvis.
Jag har ett fantastiskt kompisgäng att umgås med. Vi har varit ihop sedan barn-o ungdomsåren!

Det är mycket man tar för givet här i livet, men det är inte så för alla. Då får man ta tillvara de tillfällen/stunder som gör en glad.
Och då kommer jag osökt in på det som hände igår - när jag var på väg till bussen. Vem ligger inte ute på gården vid MC-klubben om inte rotweilern jag är livrädd för. Det är en stor öppning i staketet där, så den måste se mig hur lätt som helst. Jag böjer ner huvudet, tittar åt ett annat håll, går sakta o bara väntar att den ska komma rusande för att bita tag i mig. Men hör och häpna, den bryr sig inte ett dugg om mig! Om det berodde på att husse också var ute kanske. Tror ni att jag blev glad då?
På kvällen ringde Ingegärd o det var Kåre som svarade. Hörde att han skrattade o jag funderade på vad det var? När han lagt på luren sa han "Nu är det klart med att du ska vara kyrkvärd"!
Men HERRE GUD hur ska det gå! Den som lever får se. Och vilken tur att jag har en svart kjol, gråa leggings med små, klädda knappar nere på benet och en röd DD-t-shirt med bruttan på framsidan! Nu kan jag inta "kyrkvärdsbåset".
Som ni ser händer det ganska mycket i "min lilla värld" också!
Som alltid - ha det bra idag!