Fy sjutton idag

är det en "rugguggledag". Blåsten viner runt knutarna och snön lägger sig i drivor både på och runt Berget. Vad kan jag då finna för positivt med det? Jo jag är inomhus och myser med gott samvete. Har tänt ljus lite överallt, bakat en sockerkaka, bäddat rent i sängarna, löst lite sudoku och melodikrysset (som jag tyckte var lite svårt idag). Kåre, tror att han håller på att bli förkyld och då är det väldigt lugnt o fridfullt!
Så måste jag få berätta en liten solskenshistoria. Förra veckan då vi var hos Sigbritt o Sven-Olov (Ingegerds föräldrar) så pratade vi naturligtvis om Posten. Sven-Olov berömde bl a brevbäraren som gick där på Gröngatan. Jag visste inte vem det var men när jag kom till jobbet nästa dag, passade jag på att fråga ett gäng brevbärare. Det är Håkan som har den rutten men han har gått hem för dagen. De undrade naturligtvis varför jag ville prata med honom. "Jag ska ge den brevbäraren beröm från en kund o att det kanske var någon av er". " Jag brukar aldrig få beröm" muttrade en av de andra brevbärarna som är lite butter av sig. De har det tungt vissa dagar när det är mycket reklam, dåligt väder m m. Nåväl när jag senare hade lunch passade jag på att läsa ÖP o bl a vem som fått dagens ros. Vem hade inte fått en ros om inte den buttre brevbäraren! Varken han eller någon annan på jobbet hade sett det innan, så jag klippte ur rosen och lade den på hans bord. Och gissa vem som sken som en sol dagen därpå?
Ja det är allt för nu. Om några dagar ska jag berätta något annat roligt och spännande för er -men det är då det.