Benke har tydligen funnit igen bilder från en av de många resorna till Stensjön som gjordes genom åren och kommer dessutom ihåg vad Olle berättat ifrån denna resa, vilket i sak är helt rätt.
Gissningsvis finns det många fler bilder i sammanhanget eftersom Olle var en flitig fotograf med sin Cannon-kamera.
Tack Jojje för att du identifierade bilderna och sjöarna, jag var inne på kartor och letade namnen på sjöarna som jag glömt bort eller inte kunde stava till.
Historien börjar nu…
Ajja Petrus, Morbror Gunnar, Svärfar Olle och jag Roland. Vi var ju ganska ofta tillsammans med Petrus och hjälpte till med fisket vid olika sammanhang under somrarna. Vid detta tillfälle var det Petrus, Gunnar, Olle och jag.
Lite svårt att hitta tråden hur början av historien var, bilderna lockar till minnen, men …
Kan inte komma ihåg exakt vilket år det var när denna bildsekvens togs, men någon gång i slutet av sextiotalet bör det ha varit. I en av bilderna kan jag se att jag har en vigselring på fingret och det kan inte vara särskilt många år efter att vi gifte oss då jag i mitt jobb inte kunde ha ringar på fingret eftersom jag jobbade med elektronik som var strömförande. Nåväl det var inte det historien handlade om.
Besöken i Stensjön hörde ju till vanligheterna varje år under semestern i många år och inte något undantag detta år.
Varje år skulle vi ju storfiska (nätfiska) med Petrus vilket vi gjorde varje år i Lillstensjön, Mellanstensjön, Storstensjön osv.
Denna gång hade vi bestämt oss för att fiska i Petrus favoritvatten Raragaisen där han hade koja och båt och ”ofiskat” vatten.
Enligt mitt minne hade både Olle och Gunnar haft kännig av sina hjärtan under året innan och var inte i bästa kondition i jämförelse med tidigare. Därför fanns bland omgivningen en viss oro för att vi skulle ut på detta äventyr. Men som vanligt konstaterade vi (gubbarna) att de är lugnt vi klarar oss.
Fisket skulle förutom sportfiske med kastspö även utföras med att lägga nät. 35 nät skulle bäras med upp till Raragaisien.
Båten lastades med nät, mat och övrig utrustning och vi gav oss iväg över en del av Stensjön mot Raragaisien. Efteråt fick vi höra att det blåste tydligen ganska kraftigt när vi åkte iväg, då man var oroliga över hur det skulle gå för oss då man såg båten försvinna i vågorna..
Hos oss var det inga problem, vi var snart framme vid stranden där vi skulle lägga till och dra upp båten, för vidare vandring mot Raragaisien.
Petrus var den som fick ta den största bördan, eller som med sin pondus tog den största bördan. Nåväl Petrus som ålderman och erfaren, jag som ung och stark skulle dela på de tunga bördorna, med tanke på att Olle och Gunnar varit sjuka. Jag fick då tjata på Petrus för att få bära den tyngre bördan för avlasta Petrus. Men det var inte lätt, så småningom kom vi överens så att jag fick prova på..
Det var ju inga problem så långt och vi skulle ta oss fram till Mahkenesovvenen där Petrus hade en båt som skulle hjälpa oss över den sjön. Vet inte om jag idag skulle kalla det båt men den tog oss över i alla fall. ”Båten” som ni så småningom ser en bild på var egentligen en masoniteka, inte särskilt sjösäker men funktionsduglig.
Roddturen över Mahkenesovvenen gick bra och vi landade på andra sidan på väg mot Raragaisien.
Nästa etapp var att ta sig upp till Åbervattnet för att vila och äta lite lunch.
Den delen blev lite tyngre då det blev lite mer uppför, men helt ok.
Jag gick bakom Petrus som jag alltid brukade för att lära. En av lärdomarna när man går i fjällen är att så lite som möjligt kliva upp och ner på stenar, rötter, buskar etc för att på så sätt minska energiåtgången. Försöka hålla huvudet i samma höjd hela tiden och kliva över dessa hinder. Detta har jag försökt lära ut till andra, som jag under senare år gått med tillsammans i fjällen.
Vid Åbervattnet hade Petrus tillgång till jag tror Regleringsföreningens stuga där vi tog in och vilade samt åt lunch.
Det som jag speciellt kommer ihåg var den mat Petrus fått med sig ifrån Stensjön. Förutom bröd smör, kaffe, öl och övrigt pålägg hade Petrus en liter Fil med sig som han tog ur kylskåpet i Stensjön.
När han öppnade den och slog upp på tallriken utropade han - men vad fan är nu detta - bara vatten…
Denna händelse var ju i juli månad, men det visade sig när vi tittade på filpaketet så var det bäst före datum februari.. Allmänt skratt…
Man klarar sig väl utan filmjölk..
Efter lite vila tog vi tag i våra packningar igen.
Vägen vidare upp till Raragaisien blir betydligt jobbigare då man ska ett betydligt antal höjdmeter upp över bergskammen för att så småningom se sjön och den lilla kojan.
Väl framme blev det en hel del arbete med att förbereda för fiske, bla att leta reda på årorna och att ta ner båten till sjön för att ro ut och lägga alla 35 nät som vi burit på. När detta var gjort skulle vi äta igen för att sedan under kvällen ge oss ut på så kallat sportfiske med kastspön..
Kommer inte ihåg om vi fick någon fisk på kast under kvällen, men vi kanske pratade mer än vi fiskade..
Så småningom blev det tillräckligt mörkt för att vi skulle ta oss tillbaka till kojan för att kanske sova lite.
Kojan är som ni ser inte stor men vi lyckades övernatta fyra personer i den i alla fall, till och med värme i den lilla kaminen. En brits kanske 1,1 meter bred med ormbunke i botten där Olle och Petrus låg skafötters medans Gunnar och jag turades om att elda och sova halvliggandes i ändarna av britsen.
Morgonen därpå var det dags att vittja näten vilket var riktigt roligt då det som Petrus lovat var rikligt med fisk.
Den plast dunk som vi burit upp näten i fylldes med fisk varför den blev betydligt tyngre på vägen hem. Näten fick vi lämna kvar så att Petrus var tvungen att nån vecka senare göra samma tur igen för att hämta hem näten.
Det är tufft i fjällvärlden..
Så har hemfärden börjat som ni ser är det Petrus som den första etappen tar tyngsta bördan som vanligt.
Vi vilade flera gånger och bytte bördor på vägen ner till Stensjön.
När vi väl kom ner till Mahkenesovvenen kom problemen.. den lilla ekan var borta. Snart kunde vi skymta den ute på sjön. Vad göra? Gå runt med bördor och ha båten drivande runt på sjön eller.. Petrus och Gunnar tyckte att vi skulle hämta båten.
Ok, Gunnar och jag tog oss utan packning runt sjön en bit lite närmare båten som guppade runt där ute. Vi hoppade på stenar och vadade men till sist fanns bara ett och göra och det var Modiga Gunnar som helt sonika klädde av sig vadade naken och simmade kanske tio femton meter över lite djupare vatten fram till båten..
Båten inhämtad och jag står och väntar på upphämtning..
Tillbaka med båt och Gunnars kläder under armen. Nakenfisen höll nog värmen av att ro.
Petrus var mycket nöjd med att få tillbaka båten då han skulle göra samma tur en vecka senare.
Som ni förstår så hände nog inget mer dramatiskt på denna fisketur, vi kom väl hem till våra nära och kära som väntade på oss i Stensjön
Väl hemma skulle fisken tas omhand inga dåliga bitar eller hur.
Hälsningar från en som va me... Kram på er.
