Orvar kan själv

Under en klarblå himmel i strålande sol stod jag och målande fönster utanför Olles hus med en däckartalbok i öronen. Då plötsligt, genom pistolskotten i däckaren, hör jag ljudet av en sten som rullar nerför en trappa.

Jag tittar upp och ser på andra sidan gården hur Orvar sitter och ler. På grund av vädret stod dörren öppen så han passade på att gå ut i solen han också och det var ljudet av hans steg i trappan jag hört. Djurvän som jag är skyndar jag mig fram och tar kort på rymlingen. Han låter sig inte störas utan tar det sista steget ner på gräset, medan jag fixar med kameramobilen. Landningen blev lite sned men han viftade till med benen så att han fick tillbaks fötterna på jorden och försvann ut på Bergets gröna ängar.

Dagens broutsiktsbild visar nuvarande snödjup.