Övning i sparkåkning

Men först Kjellåke: Jag kan tydligt höra de där kråkorna och deras speciella "hurra-hurrande".
Nu har jag varit ute och åkt spark - det är väl så där 40 år sen sist. Trodde inte det skulle gå så fort i lilla backen vid verkstan eftersom det kommit nysnö som säkert dämpade farten lite -men det gjorde det inte! Och jag kan ju se mig själv krampaktigt hållande i handtaget på sparken, vinglande hit o dit och livrädd för att ett gruskorn skulle göra att det tog tvärstopp och vad kunde då ha hänt? Eller att jag skulle styra av vägen (sparken ville gå åt ett annat håll) och bli liggandes i någon snödriva. Jag med min förbaskade otur ibland. Men det gick bra.
Jag gjorde pappa glad idag också - han hade bett mig köpa en ny rakapparat. Undrade om vi inte skulle försöka laga den gamla i stället - den hade bara 2 år på nacken. Nej, sa han bestämt, du ska köpa en ny. Frågade hur mycket den fick kosta (de går väl på ca 1500-2000). Prata med Gunnar om pengar sa pappa. Jag handlade och i morse fick han provraka sig. Och det var en nöjd pappa som kändes alldeles slät o fin på hakan igen. Ibland behövs det så lite för att göra någon glad!
Ikväll får vi lite middagsfrämmande eftersom Kåre fyller 63 år idag (oj vilken gammal gubbe jag har). Tårtan står redan i kylskåpet.
Hej då!