Vilket fantastiskt....

... bra reportage i Sametidningen! Jag känner mig så stolt och glad över att vara faster o syster till Denim Demon-killarna. Inte bara för att det går så bra för dem utan mest för att de använder sitt samiska ursprung när de designar! (Jag har skrivit det i ett tidigare inlägg, men det tål att upprepas). Vilka bra idéer de har! Dessutom i en tid då samerna har det kämpigt på många sätt även om det blivit bättre nu. Och nog tror jag att det är många i släkten som vill vara "mannekänger" i renskogen både till skoter, fyrhjuling och i gärdet. Jag vill också mer än gärna testa mina "Anna-Britt jeanstvättade" - i kyrkan kanske? De måste sys upp i en storlek som passar bara mig som inte tillhör de "normalmåttliga".
Alla ska känna sig stolta över att vara samer! För så har det inte alltid varit - jag o Kjellåke minns hur väl som helst när vi som barn o ungdomar blev retade för att vara "lappungar-/jävlar". Det värsta ord Ahkkan visste var just ordet "lappar" och hon har min fulla förståelse. En form av den tidens mobbing skulle jag vilja säga! Och som ibland gör ont även sen vi blivit vuxna. Därför är jag så glad över att Anton o Oskar har tagit samerna till sitt hjärta och på sitt sätt bidrar till att den samiska kulturen lever vidare i deras "jeansskapelser"! KRAMAR I MASSOR till er alla i DD-gänget!

Kan också meddela att Skåne- och Norrköpingsresenärerna välbehållna kommit till Berget igen. Med alla fyra hjulen i behåll. Själv åker jag hem i morgon. Från blommande träd, buskar o blommor. Förhoppningsvis kan jag kanske börja med att sätta ut lite flera blommor utanför huset när jag kommer hem igen?

Nyss cyklade Rasmus iväg på sin nya cykel, och han såg så glad ut. Hoppas bara att den håller ett tag nu trots att den inte är av dyrare sort. Mia är ute och tränar och jag sitter fortfarande i pyjamasen fast klockan snart är elva! Nu klär jag på mig och äter frukost. Hej då!