Skönt med människor som kan....

.... mycket mera än jag. Som jag kan få hjälp av när det krisar och som fixar o donar. Kurt är en sån människa t ex. Eftersom han bott här i Tallstugan många år, vet han också hur tvättmaskin, torktumlare, vedkamin o s v fungerar. Idag t ex hade jag tvättat och när jag tog ut kläderna för att hänga på tork, upptäckte jag att det såg ut som gammalt damm blandat med tvättmedel hade fastnat på en del av mina vita kläder. Vad kunde det bero på?? Efter noggrann undersökning frågade Kurt "Har du torkat ur gummilisten på luckan (rätt så djup skåra)? Det hade jag över huvud taget inte tänkt på att göra!! Eftersom jag är urbota dum när det gäller maskiner och tekniska saker är det mycket jag inte kan o tänker på att göra. Det brukar fixa sig ändå tack o lov.
Kurt har också gått igenom med mig hur jag ska sköta braskaminen. Ja, ja tänker jag, det låter inte så svårt och det ska jag komma ihåg. Det är bara det att jag glömt när det behöver rengöras och sotas t ex. Och så blir jag ju så himla sotig både här o där. Så mitt projekt skjuts på framtiden.

En annan sak man måste vara utrustad med för att bo här på Berget är, "nerver av stål". Igår hade Gunnar lånat en skylift som han behövde för att göra ett jobb. När han kom hem tyckte han att han skulle hissa upp sig så långt det gick och ta lite fotografier uppifrån. 18 m tror jag det gick att komma upp. Det såg onekligen läskigt ut och jag drog en lättnandes suck när han kom ner på backen igen. Men då ville Ingegärd också göra samma sak - då sprang jag in o gömde mig. Ville inte titta. När de lyckligt landat, ville Lisa åka upp. Korgen de satt i guppade lite då o då. Det är där som nerver av stål behövs. Kåre satt bara o log mot mig när rädslan tog överhanden.
Ja, sånt är livet. På detta behövs en kopp kaffe tycker jag. Det är ju så varmt och skönt (i skuggan) så nu kan man vistas ute utan att blåsa eller regna bort.