Mina minnen o känslor från gårdagen

Sitter fortfarande i pyjamasen och ska försöka förmedla mina känslor från gårdagens renflytt från skogslandet till fjället igen.

Kl är ca 07.00 denna fantastiska söndagsmorgon på Branamyren. Jag, Kåre, Gunnar, mammas kusin Gösta Bergkvist står vid platsen där renarna ska lastas på lastbilen. Flera av Holmenfamiljerna är redan där men har gått en bit längre in i skogen. Solen skiner, det är alldeles vindstilla o några gr kallt. Och tyst - man hör bara enstaka lockrop från dem som försöker mota in renarna i en större fålla. Vi väntar en god stund men snart hörs det välbekanta ljudet, knäppandet, från renarna när de närmar sig. När renarna är på plats kan vi också gå in i gärdet o se dem på närmare håll när de springer runt, runt o "grymtar". Och det är då som jag blir totalt överraskad av mina känslor som bara väller fram. Tårarna rinner nerför kinderna. Det måste vara minnen från när jag var liten o följde med mormor, morfar o morbröderna till rengärdet som gör sig påminda. Och när de förr i tiden kom förbi Bringis för vidare färd till skogslandet. Jättespännande! De stannade till här på gården för att äta, fika och vila.

Renarna verkar vara väldigt lugna trots att vi är många som tittar. De ser välmående ut o har haft bra tillgång på bete i vinter. Det hörs att ägarna är väldigt nöjda över det. Någon enstaka vit ren finns också med o då minns jag att mormor sydde ett par vita lapptussar till mig när jag var barn.

Det gick väldigt smidigt o lätt att få upp renarna på lastbilen. 4 o 4 åt gången och det var ett riktigt "teamwork" av samekillarna. Alla visste vad som skulle göras.

När vi står där kommer Gösta B smygande bredvid mig o viskar i mitt öra att han har med sig alldeles nyrökt renkött som jag ska få smaka på när vi ska äta o fika. Och gissa om jag blev glad.

När lastbilen är fullastad o åkt iväg är många hungriga, en del har varit uppe tidigt o inte fått någon frukost. Och nu blir det liv o rörelse igen. Hittar en solig plätt bredvid vägen där alla får plats. Lägger ut renskinn, tänder två eldar och dukar upp en delikatessfrukost. Rökt o grillat renkött som sagt, hembakat gott bröd, renskav med goda tillbehör som värms i en stekpanna över elden, grillar korv o naturligtvis kokkaffe. Vi hade bara med oss lite kaffe men blev bjudna att smaka. Ni som varit med om detta tidigare förstår vad jag menar. Gemenskap och rofyllt, lukten av öppen, sprakande eld, samekillarna som ligger o vilar. Minnen från förr. Och jag känner att jag fortfarande är en del av detta liv. Jag var helt slut efter alla känslostormarna. Önskar att flera fått vara med om denna fantastiska dag. TACK ALLA FÖR ATT JAG FICK VARA MED ER!