En kyrkvärds vedermödor och lite annat också.

Eftersom Benke verkligen saknar mina inlägg så får jag ta tag i det med en gång.

Först av allt blir jag så glad över alla fina foton på Harry, Charlie o Lovis, Therese o Tuva, Sebastian o Ester (Emma´s små älsklingar). Vilka små/stora underverk! Som kommer ut ur mammas mage fix o färdig. Och man kan knappt titta sig mätt på dem.

Nu till vedermödorna! Synonymer till vedermöda är: stor möda, besvär, obehag, svårighet,strapats, pärs, påfrestning, lidande o prövning så det stämmer bra på det jag ska berätta om. I söndags var det min tur att vara kyrkvärd i gamla kyrkan. Den sista högmässan där denna sommar. Alla vet ju om att kyrkan är sen 1100-talet o väldigt liten. Kyrkvärden sitter längst fram till höger (med ryggen mot församlingen)och har predikstolen (sitter lågt)alldeles ovanför huvudet. Behöver jag tala om att jag naturligtvis slog i huvudet! Inte så mycket förstås men det är väl typiskt att det drabbar mig. När jag skulle hämta kollekthåven i sakristian fick jag inte upp den låsta, stängda dörren. Den måste vara stängd för det drar så kallt.
Det gamla rostiga, knirkande låset gick inte att öppna. Jag vred hit o dit flera gånger men inget hände. Ni kan ju förstå att det blev långa sekunder. Tur också att det var under psalmsången så det hördes kanske inte så väl. Nyckeln ska vridas om till vänster o till slut lyckades jag ta mig in. Vad skulle jag gjort annars? Prästen hade sin keps liggandes på ett säte så jag kanske hade kunnat använda den som håv. Visst kan man väl kalla detta vedermödor o som sagt typiskt mig?