ATT VARA ÅSKRÄDD .....

... är inte det roligaste. Men av rädslan kan det bli både roligt (efteråt) och läskigt. Jag måste berätta vad jag gjorde härom kvällen när det åskade som tusan. Benke o Eva fick en glad stund igår när de fick höra det. Vid första åskadet på em tog jag med lilla Doris - eftersom O´sons inte var hemma - i bilen o åkte iväg runt byn. Doris låg så stilla i sätet bredvid. Hon gillar ju att åka bil o när vi kom hem hade det värsta ovädret lagt sig - trodde jag. Senare på kvällen satte det igång att regna, blixtra och dundra. Och hur några kunde sitta och titta på fotboll på TV:n är för mig obegripligt. Satte mig i bilen igen, det var ljusare bort mot Sjör tyckte jag. Vilket var alldeles fel visade det sig. Det kom världens störtskurar och det blixtrade som jag aldrig sett tidigare. Mosjön drog förstås!!! Stannade när jag kom till Litsvägen och funderade hur jag skulle kunna vända igen - såg absolut nästan ingenting av vägen. Ja, vad skulle jag göra mer än att åka ut på stora vägen. Jag kunde ju faktiskt ta av vid Kläppe till Bringis igen. Och jag tackade Gud att det gick bra! När jag är vid Gamla kyrkan får jag ett sms och jag måste kolla varifrån det kom. Kåre kanske som undrade var jag var. Från Benke kom det - "sitter du i bilen nu"? Skönt att han tänker på sin rädda storasyster - men han skrattade också. Och det är väl det man får göra åt eländet. Jag inser ju att det är mycket värre att jag är ute och kör bil. Vilken olycka jag skulle kunna ställa till med. Nu var det tack och lov nästan inga bilar ute samtidigt med mig. Ja, dit de ber så ber é.