Reidar, vår käre kusin har gått bort

En orolig själ har fått ro. Han somnade in på S:t Görans sjukhus i Stockholm på midsommardagen. En av hans kamrater hade hittat Reidar liggandes på golvet hemma i lägenheten. Han hade tydligen kraftiga kramper och man ringde ambulans. Men livet stod inte att rädda. En sköterska satt hos honom och höll hans hand. Jag pratade med Reidars fd arbetskamrat och vän Margareta i går och hon håller i de praktiska bitarna kring begravningen, annonser i DN o ÖP m m. Hon skulle också prata med sjukhuset idag för att höra lite mera. Hon var bortrest över helgen.

Reidar hade ett trasigt och ensamt leverne trots att han hade en del kompisar. Han var väldigt mån om oss kusiner och såg fram emot när han fick vara hos oss. Ända tills för något år sen ringde han till oss alla och önskade god jul t ex.

Min sista bild av Reidar är när han som hastigast hälsar på här på Berget. Han var på väg hem efter att ha varit i Stensjön. Han ville inte ha något kaffe. Mådde jättedåligt men ville inte stanna. Jag blev så ledsen och grät när han åkte. Ser honom framför mig när han går till bilen med böjt huvud. Varför kunde han inte få må bra. Så tragiskt.
Jag vet ju att Reidar har det bra nu. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Kramar till dig, kusin min!