Vad kul!

Att öppna bloggen när det är någon som skrivit. Det behöver inte vara så mycket. Om inte Benke skrivit att stygnen i örat var borta hade jag naturligtvis gått o undrat hur det var med honom. Och lika när det gäller farmor Ami - jag undrar då och då hur det är med lilla Charlie och hennes stolta föräldrar. Nu vet jag och det känns skönt.
Ja jag är faktiskt mycket intresserad av att sälja Green House-kläderna - problemet är hur mycket pengar jag behöver lägga! Har ju inget överflöd precis. Vi kan prata om det senare.

Så tycker jag det är himla roligt att tidningen Samefolket ska intervjua Denim Demon-pojkarna. Jag skrev för några veckor sen ett mail (jag kan skicka över det om ni vill) till redaktören för tidningen och tyckte att de skulle göra ett reportage. Damen jag mailade visste inte då om de skulle göra en intervju - de skulle ta ställning till om det var något lästvärt och av intresse. Jag sa att det visst var något att skriva om eftersom Denim Demon representerade samerna och dess kultur och att det idag är viktigt att poängtera detta när vi vet hur det skrivs en massa negativt. Då har tidningen alltså tänkt om och det är ju fantastiskt kul! Denim Demon hör av er sedan så jag får veta hur det gick!