Dagens ros

Idag är det min lilla gubbe Kåre som ska få dagens ros, annars är jag rädd för att han säger upp sig från att vara min privata färd-
tjänst som hämtar/lämnar på dagis (höll jag på att säga), men jag menar jobbet förstås. Och gör det utan att knota.
Han är också en del av mitt minne - mycket skulle bli ogjort o glömt om han inte påminde mig. Men han är ju två år yngre än mig också! För att inte tala om hur ofta han får leta efter mina glasögon som har en konstig förmåga att försvinna stup i kvarten.
Så är han en del av mitt godisätande, på gott och ont , mest gott förstås - han köper påsar med Polly som han gömmer för mig, för att kunna ta fram när jag ligger på soffan och säger att jag är så himla godissugen och har vi något hemma? Gissa om jag blir glad då när han hämtar en påse röd Polly. Då tänker jag inte på att det inte är bra för figuren.
Små saker som betyder mycket för mig!