En epok går snart...

... i graven. Ja, det känns faktiskt så efter att jag varit på en träff med mina kollegor i Resurspoolen 58+ och nyheten om att svenska o danska posten slås ihop. Nu är det inte säkert att det blir något negativt med sammanslagningen utan det är mera min egen upplevelse jag skriver om. Min "gamla Post" försvinner - så nu kan jag faktiskt hålla med om vad många kunder tycker: "Det finns ingen riktig Post". Jag har försvarat Posten med näbbar och klor eftersom jag alltid trivts med mitt jobb där och egentligen inte behöver bry mig, eftersom jag snart blir pensionärska. Men det kändes i alla fall lite vemodigt igår. Vi fick också en arbetsuppgift - att skriva ner något speciellt minne från vårt postala liv - t ex hur det var på Posten "förr i världen" (jag har ju 45 år att ösa ur), roliga episoder, arbetskamrater osv som sedan skall sammanställas och delges oss. Och det var himla kul att minnas - kommer ihåg som om det vore igår när min första data gjorde intrång på mitt arbetsrum. Det tog över en vecka innan jag ens gjorde ett försök att använda den i mitt dagliga jobb. Det var inte roligt - jag var verkligen motståndare till den nya tekniken. Men så här i efterhand tyckter jag att det var hur bra som helst. Vilket fenomenalt arbetsredskap!
Vi är bara 6 Resurspoolare kvar här i Jämtland - det är som 10 små negerpojkar. Den ena efter den andra försvinner. Förmodligen var den här resan den sista för vår del, som ordnats i Postens regi . I allafall hade vi en trevlig dag i Gävle fast mesta tiden gick åt till att åka tåg. Eva från Lillsjöhögen hade bakat jättegoda muffins till kaffet. Och det var ett himla tjatter, vi var inte tysta en sekund. En manlig reskamrat satt roat o lyssnade. Marita, som bor i Ås, överraskade oss med varsitt halsband som hon hade stoppat i fina små kuvert. Jättegulligt av henne att tänka på oss alla! Vi hann också kuta ut på stan en sväng och jag köpte två, fina turkosa blomvaser billigt, 69 kr för båda. Kåre garvade åt mig och undrade var de skulle stå någonstans??? Och det undrar jag också. Det får nog bli i fönstret.
Stod för en stund sedan på altanen och tittade på när en skata bygger sitt nya bo i en björk här intill huset. Men det jag förundrades över var att den hämtade sina små kvistar så långt bort - i skogsdungen som vetter mot Einar Berglunds, vid berget där vi barn lekte. Ja, det är också väldigt länge sen!
Oj då, kl är kvart över elva. Ska hämta morgontidningen. Men det blåser och ser inget skönt ut idag. Och sparken, den har gjort sitt, för denna vinter hoppas jag.