Minnesruna över Orvar 70 år

Orvar kom in i mitt liv när jag var 15 år. Jag hade satt in en annons i ÖP då jag önskade köpa en sköldpadda eftersom min far var allergisk och vi redan hade en katt, Murre. Jag köpte honom av en tjej på Frösön som förvarade honom i en blå plastbalja, modell liten. Priset var 50 kr. På den tiden var det importstopp p.g.a. salmonellarisk så det var ovanligt med en sköldpadda som husdjur. Tjejjen visste att en dam haft Orvar i 18 år, någon i 5 år och en annan ägare hade haft honom i tre. Vad som hänt dessförinnan var oklart. På trettondagsafton brukade vi fira hans födelsedag och den kunde variera, ibland fyllde han 50 ibland 60 år. En gång fick han en lakrisrem på sin födelsedag som han satte i halsen, men som tur var lossnade den. Länge levde han på isbrgssallad, tomat, gurka och äpplen tills en veterinär upplyste oss om att det var helt fel kost, roccula skulle det vara.

Som Berith så sant såg och sa, växte Orvar och var en glad sköldpadda, särskillt på somrarna när det fanns maskrosor att äta. På vintern var det inte lika livat men då sov han länge och rörde sig knappt.

Orvar var en del i vår familj, släkt och vänkrets och det är ett tomrum i våra hjärtan. Nu vilar han bakom huset på vår lilla husdjursgravplats . Vi hoppas att han nu får beta fritt på de stora ängarna i en solig himmel.