Visst är det svårt ...

... när ett älskat husdjur blir gammal och sjuk. Vi måste tänka på djuret i första hand. Det ska inte behöva lida i onödan. Jag tror att Ida kände det var dags nu och var nöjd med det. Hon har haft ett bra liv.

Våra små inlånade husdjur är ju en källa till glädje också. Igår skrattade jag hjärtligt åt Doris och hennes olika hyss. T ex när hon ska försöka ha två tennisbollar i munnen samtidigt. När hon o Sasske står och gosar med varandra. Till slut blir Sasske trött på henne och sätter upp en varnande tass.
Jag funderar också på varför Doris inte vill ligga i sovrummet på natten. Hon följer ju mig annars tätt i spåren och har koll hela tiden även när man tror att hon sover.
Lika när hon är ute på gården. Då behöver hon inte se mig heller. Igår kväll ställde vi hennes bädd här i köket och vi tror att hon sovit i den - i alla fall låg hon där när Kåre steg upp. Det har kommit lite snö i natt så Doris tvärnitade på bron. Men gick sen försiktigt ut. Kallt om tassarna var det. Nu ligger hon och sover bredvid mig i kökssoffan. Hon har nyss fått mat.

Så kommer Lisa att bli brydd. Hon vet att jag inte vill gå ner till postlådan bredvid mc-klubben Random eftersom det ibland brukar vara en rotweiler där.
Nu har jag med säkert 150 i puls, varit ner två ggr och hämtat posten tillsammans med Doris. Och jag känner en enorm lättnad när det inte är någon best ute. Varför ska det vara så jobbigt?? Ja,det kan man ju fundera på.
Nu är det slut - ha en bra dag alla läsare av bloggen.