Guran

Jag fann stor tröst i dina ord Gunnar.Defenitivt det om 50 års krisen.Nu vet jag iaf vad det beror på:o)Jag litar på dej jag lillebror.Livet jag levat skulle jag kunna blogga om i tusen år å när vi sitter i lusthuset nästa gång ska ja berätta så ni häpnar och skrattar.Livskrispennan försvinner även inte fast jag loggat ut.Webmastern vet du att jag alltid berömmer.Optimistisk e väl mitt kännetecken????positiv iaf???? annars skulle inte livet fungera,det kan inte bli värre en det e.Nu när jag läst ditt mycket tänkvärda inlägg Gunnar,så känns det bättre.Ursäkta mitt språk,men fy f.. vad jag älskar mina syskon:o)

Änglar finns



Å på Bergetbloggen e dom speciellt söta:o)




Kram Benke