Ja, jag har ju lovat att jag ska berätta om vår semesterresa denna sommaren 2009. Och nu har jag gått och väntat så länge på att skrivlusten ska infinna sig och det har den gjort nu. Här kommer min berättelse.
Börjar med att - det alla författare brukar göra - tacka dem som möjliggjort att boken/berättelsen blivit till. Därför säger jag: Tack Kåre för att du gjorde vår semester så spännande och innehållsrik!
Vår resa startar här på Berget en solig, varm fredagkväll den 17 juli och vi ska vara borta i tre veckor. Bilen är nyservad - dock med påpekande om att EGR-ventilen behövde bytas. Det är den som är orsaken till att bilen är lite seg och "tappar orken" ibland. Ingen fara att köra med den, vilken verkstad här i Östersund skulle kunna fixa det mitt under brinnande semestertider? Kåre ringer Citroen i Örebro som hjälpt oss tidigare, men de har förstås inte tid heller. Till slut får vi napp nere i Lund veckan därpå, eftersom vi är på väg mot Skåne, Kåres son med familj ska låna husvagnen en vecka och vi ska passa huset.
Både husvagnen och bilen är nytvättade. Kåre också och han föreslår att vi ska stanna i Hassela den första natten. Vi ska ta av E14 strax nedanför Stöde och ta en genväg. När vi svängt av mot Hassela och kommit en liten bit säger jag: "Grattis Kåre, vilken fin färdväg du har valt". Och det var den verkligen - vatten med små öar och fina vyer längs efter vägen. Jag hinner inte mer än säga det så smalnar vägen av och vi kommer in på en kurvig grusväg. Och det har regnat tidigare. Tänker att den blir nog bättre snart för inte ska vägen vara så här i fyra mil till innan vi var framme? Och jag blir påmind om vägen vi åkte till Fatmomakke en sommar tidigare, och vi med husvagn mötte en annan bil med husvagn. Jag lovar - då var det bara millimetrar mellan fordonen. Får samma ångestkänslor igen och blir alldeles svettig. Hur ska vi få plats att möta någon bil - vi har ju husvagnen efter oss. Naturligtvis möter vi en folkvagnsbuss i hög fart och den skär nästan ner i dikeskanten och sladdar lite mot oss. Fy tusan vad läskigt. Vägen blir inte bättre och det finns heller ingen plats att vända på. Och jag muttrar och småskäller något om att "varför ska du alltid åka på småvägar när det finns större"?? När jag inte kan något eller inte har koll på situationen blir jag skitsur och lämpar gärna över ansvaret på någon annan. Nu har jag bara EN att skälla på. Med hjärtat i halsgropen kommer vi efter en evighet fram och Kåre kan tacka sin lyckliga stjärna för att campingen ligger så vackert vid en liten sjö o är välskött. Värden kommer till och med och tar oss i hand och önskar välkommen, visar oss runt och berättar. Det är man inte precis van vid. Vi fick också en fin plats att ställa vagnen på. Förresten hur tror ni bilen o husvagnen såg ut efter den resan??
Utsikten över den spegelblanka sjön nästa morgon, kan knappast beskrivas. Gud så tjusigt, en riktig ögonblicksbild.
Nåväl, vi åker vidare mot Öregrund som blev nästa stopp. Sedan till Trosa som är en mysig liten stad att flanera i och så finns det äntligen ett riktigt kondis med jättegott bröd. Och det blir ju jag lycklig över. Det är smått om såna pärlor efter vägen. Jag gillar att fika vet ni.
Vi hade planer på att åka till Västervik och campingen där efter tips av Kjellåke. Ja, då kanske Mia och Rasmus också kunde komma dit. Där finns det mycket att sysselsätta sig med. Det visade sig att campingen var invaderad av en massa MC-åkare som hade någon sorts träff där. Och det fanns ingen elplats ledig. Det var motorcyklar överallt. Så vi åkte tillbaka en bit och hamnade i Gamleby.
Där hade det natten innan regnat så mycket att de varit tvugna att pumpa bort en massa vatten på området vi stod på. De fick också dra upp husvagnar med hjälp av en traktor så de kunde ta sig därifrån. Enda incidenten dessa dagar var en svanfamilj som halvt skrämde ihjäl den som kom för nära. Då fräste de och gjorde utfall. De spankulerade annars lugnt där mellan husvagnarna och ingen vågade göra något. Det såg faktiskt lite komiskt ut. Och de kom inte bara en gång.
Mia och Rasmus kom till Gamleby så vi fick ha dem hos oss tre dagar. Mysigt! Vi var bl a i Västervik och shoppade lite - jag och Mia förstås. Vi är ju bra på det!!
Nu händer det inte så mycket att berätta om. Vi låg en natt i Kristianopel - alldeles vid havet. Där fanns bl a ett jättestort loppis och jag hittade lite material till att göra lite annorlunda ljusstakar. Jag försökte lura Linus med att vi varit i Konstantinopel - han ville inte riktigt tro på det och det gjorde han rätt i.
På söndag em, en vecka senare kommer vi fram till Hofterup där Lasse m fam bor. Och det konstiga är - bilen har inte lagt av eller sackat en enda gång på resan ned. Mest nerförsbackar kanske???
På tisdag packar Lasse o Maria husvagnen och åker mot Orust. Vi ska göra små utflykter på Österlen. Men vi ska också lämna bilen på verkstan för byte av EGR-ventilen. Kåre åker dit på tisdag men de har ingen ventil hemma utan måste beställa. Han kan komma på onsdag kl 10.00 i stället. Nästa morgon åker vi till Lund igen. 23 km fr Hofterup. Är ute i god tid, men nu hittar inte Kåre till verkstan!! Han hade bestämt sig för att ta en annan väg igen. Och det kan jag inte begripa eftersom han inte hittar så bra i stan. Ja, vad ska man inte vara med om. Tänk om vi missade tiden, blev tvugna att betala för det ändå och det viktigaste - inte fick bilen lagad.
Kl 10.10 är vi framme. De tar in bilen och vi får vänta i tre tim (en tim skulle det ta enl Ösd) innan det är klart. Som tur är regnade det men det fanns inget att göra i detta stora industriområde. Skönt ändå för felet är åtgärdat tänkte jag.
Nästa dag kunde vi träffa Monica och Lars som kommit till Landskrona för att träffa oss. Vi flanerade lite och åt en god middag. Dan efter hade Monica o Lars bestämt sig för att ta båten över till Ven för att cykla. Vi skulle också ha följt med men jag var lite yr i bollen och hade sovit dåligt för det var så varmt. Men vi kunde i alla fall möta dem vid båten när de kom tillbaka. Det hade varit en fin cykeltur men det var tusentals nyckelpigor som irriterade.
Vi åkte ut till Hofterup och fikade och innan de åkte tillbaka till Öland igen åt vi middag på en golfrestaurant i närheten. Roligt att de kom och hälsade på. Det är inte ofta "mä råkes" sedan jag flyttat. Eller hur Lars? Om du läser detta.
Och det är när vi lite senare kommer hem till huset som nästa prövning kommer. Huset är larmat och Lasse har noga gått igenom med Kåre hur han ska larma på och av. Kåre gör som han är tillsagd och larmet börjar tjuta. Men herre gud, jag gjorde ju rätt och ändå händer detta. Vaktbolaget ringer och Kåre förklarar - men han måste lämna en kod!!!?? "Va då för kod, den har inte jag o Lasse har heller inte nämnt det". Det är dock så att det bara är Lasse som vet det. De skickar i alla fall ut en vakt och jag ser hur tusentals kronor flyger sin kos. Dyrt med utryckning på falskalarm hade jag hört. Han går igenom med Kåre igen och igen hur han ska göra. Jag frågar hur mycket utryckningen kostar - "det ingår i abonnemanget" - blev svaret och en tung sten föll från mina axlar. Kåre fick i nåder reda på koden ifall samma sak skulle hända igen - och det gör det - dan efter!! Nu har han koden och vakten behöver inte åka ut. Det visade sig tacksamt nog, att det var ett "litet"? fel i huvudcentralen. Det var iallafall oroligt när vi dagarna efteråt skulle larma av.
Orkar ni läsa mera? Det är snart slut - men jag måste bara berätta några episoder till. Och det är datatrasslet bl a. Kåre hade äntligen fixat så han skulle kunna betala räkningarna via Internet. Lasse hade vid något tillfälle påpekat att Kåre levde kvar i stenåldern. Idag behöver man inte sitta o fylla i inbet.kort och sammandrag för hand. Stoppa i ett kuvert - lägga det i brevlådan dan därpå - och banken skulle få det en dag senare om Posten håller leveranstiden. Många dagar alltså och det är så enkelt att använda Internet. Nu skulle han få tillfälle till det. Men varför kom han inte in på datan? Frustrerad ringer han upp Lasse som lotsar honom. Det kan vara dosan som ligger på det andra skrivbordet och den som sitter en trappa ner. Dom måste han knäppa av och på igen. Då funkar det, men eftersom det är lite mörkt där uppe på kontoret tänder han på lyset och vad händer då. Allt slocknar och det blir alldeles tyst. Fläkten vid sidan om lägger också av. Och inget lyse. Kåre lyckas komma in på datan igen - då går det inte att skriva i stället. Jag hör ett illvrål från övervåningen, Kåre ber mig komma upp för att se om jag kan se vad det beror på. "Jamen, tänd på lyset så jag ser något" sa jag. Det har jag gjort och då slocknade hela helvetet får jag till svar. Och jag kan lova att jag skrattade så tårarna bara rann. Nu måste han ringa upp Lasse igen. Kåre ska gå ner till tvättstugan och hämta nya batterier till det trådlösa tangentbordet. Och när han bytt dessa kunde han äntligen göra det han skulle. Men han satt fortfarande kvar i mörkret! Vågade inte försöka tända lyset igen. Att det slocknade berodde på att det var en säkerhetskoppling som fanns i huset sedan tidigare och som Lasse inte gjort om ännu.
Där finns också många andra moderniteter. I köket bl a, där spisen är en hel vetenskap. En häll med en massa pilar hit o dit man ska trycka på. Och jag måste varje gång jag är där, be Lasse om en repetition när jag ska laga mat. Det kokar upp väldigt fort och när jag min vana trogen drar av kastrullen lite på sidan, stängs plattan av trots att jag inte "stängt av" något och kokningen avstannar. Tacka vet jag min trogna, gamla spis här i Tallstugan. Den känns så van.
Jag vill också tvätta några maskiner och frågar Lasse om det är något krångligt med den. "Bra att du frågar för det är också en specialare". Pust och stön hur ska det gå?
Vi hann också med en resa till Österlen och ta båten över till Helsingör och besöka Lousiana, med en utställning av modern konst och en vacker park.
Nej, nu till hemfärden som också blev ett äventyr för sig. Jag kände ju mig så glad över att bilen var OK igen. Några mil och Kåre säger bekymrat: Fy tusan vad bilen är seg. Den orkar knappt dra vagnen uppför minsta motlut och den sackar oroväckande. Jamen, den är ju lagad och vi ska ta oss ända till Örebro idag, säger jag lite irriterat.
Fram kom vi så småningom men det tog en jäkla tid och bilen blev bara sämre o sämre. Både Kåre och jag hade träningsvärk i både armar och ben efter att ha "hjälpt bilen dra husvagnen" uppför backarna. Vi stod i Örebro ett par nätter innan vi åkte vidare och då tog vi oss inte längre än till Rättvik. Vi var helt slut och stannade två nätter där också. Det är ju så vackert där och vi åkte också runt lite, till Tällberg bland annat. På lördagen var vi tvugna att ta oss ända hem. Vi skulle ha serveringen på Rustmästargården på söndagen och det fanns ingen back-up att få.
Ja det var nästan allt som hände på vår semesterresa. "Vi hade i alla fall väldigt tur med vädret" - bara en o en halv dags regn. Annars varmt o skönt.
Ingen vet dock vad det är för fel på bilen. Den ska in på verkstan igen den 7e sept.
Nej, nu måste jag krypa till sängs - kl är nu 00.44.
.JPG)
