Kattvakt - med livet som insats

Ja, vad får man inte vara med om när man har en liten busig och orädd kattunge att ta hand om när ägarna har åkt en tripp ner till Göteborg. Jag hade precis släppt ut den lille "göteborgaren" som han kallas och gick in för att brygga lite kaffe. När jag kom ut efter en stund fick jag höra ett ynkligt jamande från björkarna framför huset och först kunde jag inte se någon katt men snart såg jag "kattuschlingen" = Obs! Det är jag som tycker det - ganska långt uppe i trädet. Och hans jamande hördes lite ynkligt. Hur skulle jag bete mig för att ta ner honom? Ensam här på Berget för tillfället. Hämtade en stege och med livet som insats klättrade jag upp - inget konstigt kanske om man är ung, lång och smidig - men nu är ju inte jag det. Tvärt om. Jag fick också sträcka på mig lite extra för att få tag i honom och när jag nästan lyckats klöste han mig på handen så nu har jag en massa rivsår o märken som blöder. Efter många om och men fick jag till sist ett riktigt tag och snart var han på backen igen. Nu var jag riktigt sur och lämnade honom ute. Dröjde ett tag innan jag fick höra ett jamande utanför min dörr. Katten ville komma in och väl där började han kliva upp på bordet, trampa på datatangentbordet flera gånger. Han är nog lite ouppfostrad skulle jag vilja säga! Fast ganska go och söt ändå.