Äntligen kom då stunden när Oskar o Kristina....

...sa "Ja, jag vill" till varandra i Åre gamla kyrka den 26 september 2009. Jag hade verkligen sett fram emot den här stunden. Även om vi bara skulle vara med i kyrkan så räckte det för min del. Jag fick med egna ögon se bruden i den vackra klänningen i vintervitt med två lager breda volanger vid ärmarna och nere vid midjan två stycken runda "blommor" med mönster sytt i tenntråd. Nu såg jag inte själv riktigt vad hon hade i håret mer än att det var smala band av något slag. Någon berättade att de var av renskinn o tenntråd. Allt för att matcha brudgummen i Denim Demon-jeans förstås och en "kolt" i jeanstyg med rött o grönt kläde designad och uppsydd av Oskars lillebror Anton. Ljusblåa skjortor på brudgum och de två marskalkarna i blåa kostymer och i halsen hade de flerfärgade, snygga halsdukar. Tärnorna hade gröna, silkiga klänningar. Ja,de var verkligen stiliga. Och jag behövde förstås inte bara mer än se dem, förrän tårarna trillade. Vid in- och utgången spelade Sven Gustafsson, Härje Westman och en till som jag tyvärr glömt namnet på. "Jämtländsk brudmarch" vid utgången. Duettsång och solosång av brudparets kompisar.
Oskars mamma Ami berättade att spelmännen spelade "Brännpärs vals" (hennes favorit) till brudvalsen.
Jättegod mat serverades på Buustamons fjällgård där middagen och efterfesten hölls.
Många känslosamma, roliga tal som uppmuntrade både till skratt och gråt.
Jag fick i alla fall ett fint minne att plocka fram lite då o då. Och sist men inte minst Oskars morfar Harry, 89 år, hade kommit ända från Vadstena för att få vara med. Strongt gjort av honom.