Livet på Berget

Nu går livet på Berget sin gilla gång. Det som ändrats är att pappa inte finns i sitt lilla hus längre. Jag kommer på mig att jag flera gånger om dagen tittar bort mot huset och undrar vad pappa gör och hur han mår, om hemtjänsten kommit o s v. Det kommer jag säkert att undra ett tag till. Vetskapen att han har det bättre nu, gör dock att det känns lite lättare.

Annars ligger Doris sin vana trogen bredvid mig i soffan när jag bloggar. Och hon är förstås lika go som vanligt. Men jag tror att hon längtar hem ibland. Idag sprang hon hem och satt där på bron ganska länge. Tittade sig bara runt omkring utan att "säga" något. Trodde att hon frös i snöblåsten så jag gick och hämtade henne. Hon kommer inte så bra på min inkallning och då spelar det ingen roll om jag ropar snällt eller bestämt, lockar med godis eller så. Hon sitter kvar där hon är. Ja, om man inte vill så är det väl dumt att försöka vara till lags.

Har också lärt mig att det som från början blir alldeles fel, i slutändan kan bli bra i alla fall. Igår bakade jag bullar. Glömde tömma i resten av mjölken innan jag satte till mjölet i beredaren. Det gick inte så bra att blanda i mjölken efteråt och jag beredde mig på att slänga allt. Degen var full av små mjölklumpar. Tänkte att degen kanske gäser i alla fall. Efter 30 min jästid var den nästen lika kladdig. Blandade i mera mjöl och kavlade ut och jag har aldrig bakat så goda bullar förut.
Nu ska jag göra potatis- o purjolökssoppa. Den brukar bli god också.
Ha dé