Från bohusläns klippor till Berget...

Godmorgon Berg-bor och alla andra! Det är en ära att få blogga här, men på sätt och vis är det väl inte mer än rätt eftersom jag har stark förankring i Berget. När jag växte upp var jag ofta där, så ofta att jag rent av hade ett eget tandborsthuvud till den Olssonska eltandborsten. Inte illa va?! För er som inte känner mig så får jag berätta att jag är Emma, Anders och Lisas (och Annas också på ett sätt) kusin Sara. Ingegärd är alltså min moster (som jag fortfarande 28 år gammal kallar för "moster"). De Olssonska kusinerna har jag liksom växt upp tillsammans med och de känns mer som syskon än kusiner. Det finns mycket att berätta om vår uppväxt, tex filmerna som vi gjorde (mest äventyrsfilmer och ett och annat kidnappningsdrama), men det kanske blir en annan blogg....
Jag läser ibland på bloggen och har sett att det är flera bloggare som jag inte känner så väl, så jag ska berätta lite kort om mig själv. Jag växte upp på Frösön och flyttade till Göteborg när jag var 20 år för att läsa biologprogrammet. Jag blev kvar i Göteborg i 6 år och när jag flyttde där ifrån hade jag hunnit med att gifta mig, fått en son (Sebastian!) och utbildat mig till marinbiolog. Vi flyttade till Strömstad kommun, närmare bestämt till Krokstrand som är en gammal stenhuggarby i norra Bohuslän. Vi bestämde oss för att vi ville bo här och jag ville arbeta här så vi köpte ett hus. Turligt nog så fick min man, Thomas, jobb (i sista sekunden faktiskt) i Norge (vi bor precis på gränsen) och familjen hade en försörjning (tack och lov!). :-) Jag hade också tur, men jobbade också väldigt hårt för den doktorandtjänsten som jag nu har. Jag jobbar alltså med forskning på Göteborgs Universitets marina fältstation Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium. Om 5 år är det tänkt att jag ska ha skrivit en avhandling om "Genflödesbarriärer hos Littorina spp.". Efter godkänd disputation så får jag titeln Doktor!! Om jag ska beskriva mitt arbete på svenska så är jag intresserad av evolution och hur artbildning går till och det kommer jag att studera genom forskning på stransnäckor (djuren i skalen alltså).
Idag ligger dimman tung över västkusten och havet är alldeles stilla. Jag lever min dröm här, att få arbeta som forskare och att ha en underbar familj omkring mig. Visst saknar jag Jämtland men jag har en stark förankring där i min familj och det känns bra.

Ha en bra dag alla!
Kramar och mycket kärlek från Sara.